ZRC Åland

Här är en av mina favoriter! En lördagsmorron för 30 år sedan låg jag i sängen och slöläste den amerikanska rc-tidningen RCM. När jag vände sida kunde jag läsa: Cannon Shot - the smallest rc-plane in the world! Fullskaleritningen rymdes på en A4-sida. Jag slukade artikeln, klädde på mig, drack en kopp kaffe och gick ner i hobbyrummet. Hela den dagen och natten mot söndag satt jag som klistrad vid byggbordet och tidigt söndag morgon var den klar - klädd och allt. Nu saknades bara en motor och installation av radioprylarna.

En nostalgisk bild från Mariehamns flygfält när det begav sig:




Motorn inköptes i Stockholm - en Cox Tee Dee .020 (0.33 cm³) 1978 års modell - det minsta som fanns då. Tee Dee är en liten tiger förklädd till mysig hemmakatt visade det sig!



Radioinstallationen var det svåraste. Att med den tidens grejer få rum med mottagare och två servon, batteri, kablar och kontakter var inte så lätt. Men det gick och i förhållande till sin vingyta blev Cannon Shot oroväckande tung. Jag kommer inte ihåg vingbelastningen men den var som sagt hög, mycket hög och hela kroppen verkade fullpackad med radioprylar. Jag minns att jag funderade över hur i all världen jag skulle få den att flyga???



Men se på tusan ... det funkade! Första provflygningen gjore jag på Mariehamns flygfält. Asfaltbanan gav mig möjlighet att få upp hög hastighet innan take off. Och det gick fort, riktigt fort! Flyget hade ju inget motorservo så det var fullgas som gällde tills tanken var tom. Minns jag rätt så räckte en tank till ca 5 minuters flygning. Sedan var det skönt att få en andningspaus innan nästa tank och take off.

"Max" flög många tankar utan att krascha. Det är väl med den som med humlan. Skulle den känna till att den egentligen teoretiskt är chanslös att flyga så skulle det inte gå. Det gäller att ha rätt inställning, hälften vågat, hälften vunnet!



Nu häger "Max" som mobil i taket i vårt hobbyrum. Namnet "Max" fick den för att den var så liten men naggande god. Under hösten blir det renovering och installation av moderna radioprylar, vilket medför att totalvikten kommer att kunna sänkas med 100-150 g. Vingbelastningen blir betydligt mindre, vilket kommer att göra flygningen mindre kritisk. Tur är väl det för annars tror jag inte att jag skulle våga riskera min lilla favorit!



Sliten och dammigt i väntan på nytt skinn och moderna radioprylar.




// ZRC Åland/Tobben

Dragplåstret är ett flyg som från början (på 80-talet) var en trainer (kommer inte ihåg vad den hette), men idag är den ombyggd och förstorad för att dra segelflyg.


Dragplåstret  är utrustad med sido, -höjd, -skevroder & flaps.


HP .61 2-taktsmotor från medlet av 70-talet.


Här är den oklädd, eller snarare, här har vi tagit bort dess gamla klädsel
och den väntar på att bli större och få nytt skinn. Stabben är förstorad, men ännu inte sidoroder, vinge och skevroder.


Förstorade roderytor och nytt fjädrande sporrhjul på plats



Förvandlingen är klar - 100 % större fena & sidoroder, 100 % större stabilisator och höjdroder och vingen har vuxit från 1700 mm till 2000 mm och blivit 50 mm bredare. Dragplåstret flyger bra och har fina lågfartsegenskaper när man använder flapsen. Funkar nu som bogserare för Oscars segelflyg Blue Phoenix.

Utrustning:
Motor: HP .61 2-taktsmotor
Servon: Futaba

// ZRC Åland/Tobben

 

Baronnet är ett flyg som Tobben byggde på 80-talet. Flyget har höjd- och sidoroder, men är ändå otroligt kvickt på roderna. Mycket vackert flyg att titta på och speciellt i luften, när solen lyser igenom vingarna och man ser alla spryglarna. En fantastisk maskin att leka med och träna start/landning - touch and go.



Utrustning:
Motor: OS 15. 2-taksmotor
Servon: Futaba (från 70-talet)

// ZRC Åland/Oscar

Ett av Tobbens flyg från 80-talet. Skalamodell av krigsflygplanet Tiger Moth.

Utrustning:
Motor: Saito .45 4-taktsmotor
Servon: Futaba



Flyget är handmålat. Vindrutor, motorkåpa och pilot saknas ännu, men kommer förr eller senare på plats. Flyger som en dröm och är lätt att utföra realistiska starter och landningar med.






// ZRC Åland/Oscar

Cessnan är det enda flyget i vår hangar som vi inte byggt själva. Det råkade bli till salu en dag på Djäkenfältet och jag kunde inte låta bli att köpa. Eftersom vi också satsar på segelflyg så kände jag att vi i Cessnan kommer att få en utmärkt bogserare. Den är lagom stor (2100mm spännvid) och har en fin bensinmotor på 26 cc och borde kunna dra upp rätt så stora segelflyg utan att blinka.

När vi kom hem till garaget med det nyinköpta flyget så märkte jag att "Dragplåstret" tittade snett på henne.
- Duger inte jag nu, tänkte säkert "Dragplåstret". Jo, jo sade jag halvhögt, men det är bra att ha två bogserare och du ska nog få din chans du också. Ingenting var mera rätt än det ...



Jag gick igenom Cessnan från topp till tå. Innan man drar upp en så stor pjäs så vill man ju veta att allt är i skick. Så kom dagen för första testflygning på Djäkenfältet. Allt verkade bra, Cessnan sken som en diamant i solen, bensinaren puttrade på i alla varvtalsområden, balansen var perfekt, rodren vinkade inbjudande. Det var dags, nosen mot vinden och full gas. Trots att det blåste en rätt hård och sned vind från väst/nordväst gick allt fint - starten, några rundflygningar utan det minsta behov av trimning och sedan landning med vingglidning för att passa den sneda vinden. Inte en perfekt smygare men i varje fall en fullt godtagbar landning med tanke på att det var första gången jag flög henne och att vindförhållandena inte var så bra.

Segelflyget Blue Phoenix fanns med i depån och väntade ivrigt på att bli bogserat upp i det blå. Spänningen började stiga ...
- Jag tar ett varv till innan vi kopplar på bogserlinan, sade jag till Oscar. Det känns bra men jag vill känna på en start till. Sagt och gjort, nosen mot vinden igen och full gas. Cessnan reagerade direkt och steg vackert ... men så hände det som inte får hända ... motorstopp på 10 meters höjd. Fanns ingenting att göra, Cessnan stallade förstås, tippade framåt och föll i backen. Inte ens den höga rypsen kunde rädda henne från skador.



Nåja tänkte jag, sådant händer. Men varför stannade motorn som vid alla tester fungerat klanderfritt - också med nosen rakt upp i vädret???



Hemkomna till Haraldsby satte haverikommissionen igång sitt arbete - jag och Oscar och min sonson Hannes (nästan skalenlig pilotstorlek) kollade alla funktioner och demonterade motor och tank ... Ett misstänkt ljud hördes från tanken, något var löst. F-n tänkte jag, det enda jag inte kollade var tanken. Och naturligtvis hittade vi felet där. Någon av de tidigare ägarna till Cessnan hade kopplat klunken till insugsslangen med en silikonslang - i en bensintank!!! Dödssynd!!! Silikonet hade expanderat och mjuknat och i min andra start med Cessnan så lossnade den helt enkelt och den annars så pålitliga motorn slocknade.

På grund av denna incident så missade Cessnan att bli först på Djäkenfältet att bogsera segelflygplan och ... ja just det, in på scenen rullade den gamle trotjänaren "Dragplåstret", tog över den tuffa uppgiften och visade var skåpet ska stå. Ok motorn krånglade lite, men flyga blev det och det kommer mer ...



Lärdom: Kolla allt innan du flyger första gången med ett nytt eller för dig nytt flyg. Det är både farligt och dyrt att tappa kontrollen. Den här gången var det en liten silikonslang, men det kan vara så mycket annat, en lös skruv på ett servo, ett dåligt limmat rodergångjärn, en lös sladd m.m. Så kontrollera innan du flyger - efteråt kan det vara för sent!

Och så till sist - bildbevisen live ...




// ZRC Åland/Tobben