Välkommen!
Vi är far & son som bygger & flyger, därav namnet Farozon.
Far - Tobben som började bygga & flyga gummimotormodeller och linkontroll på 1950-talet
Son - Oscar som blev biten av hobbyn hösten 2007
ZRC Ålands motto är att bygga & flyga seriöst. Vi sätter säkerheten främst eftersom vår hobby är förenad med stora risker om man slarvar med utrustningen och flyger utan att tänka efter.
Läs gärna och kommentera, eller skriv i gästboken om du har synpunkter eller idéer.
Senaste innlägg: Fler rc-flyg än havsörnar!
Senast uppdaterad: Segelflyg Blue Phoenix (byggsats)
OBS!
Tyvärr fungerar inte blogg.se perfekt för Safari annvändare.
Webmaster: Oscar
// ZRC Åland
Fler rc-flyg än havsörnar!
På 1970-talet var örnarna utrotningshotade på Åland på grund av dioxinet i deras föda. En dag på fältet fick Atte Nikander syn på en örn och med två glädjeskutt - ett på motorhuven och ett på taket - kunde han stolt som Napoleon peka på örnen som bekantade sig med våra rc-flyg. När han lugnat ner sig bultade han ut taket inifrån på sin Renault 4 ...
Mitt företag RC Hobby
RC Hobbys sortiment var av utrymmes- och ekonomiska skäl inte så stort, men framför allt fanns byggmaterial som balsa, lister, beklädnadsfilm, lim, hjul, propellrar, roderhorn, stötstänger, gångjärn m.m. Men även flyg- och båtbyggsatser och mindre glödstiftsmotorer fanns på hyllorna. Radiostyrningsutrustning och dyrare byggsatser levererades på beställning. Bränsle blandade jag själv från 50-liters metanolfat och ricin- och syntetolja på gallon.
RC Hobby var ingen stor affär - varken fysiskt eller ekonomiskt, men butiken innebar att de som sysslade med hobbyn inte behövde åka till Stockholm för att ersätta en brusten propeller. För mig personligen var det intressant och lärorikt att sköta allt i ett eget företag och skaffa kontakter med leverantörer både i öst och i väst. När det blev för tungt att på fritiden (kvällar och helger) hålla öppet ,sålde jag lagret till Ålands Järn och drog mig ur detaljhandelsbranschen.
Unik logotype designad av Henrik Nylund!
Lyckligtvis finns några slitna klistermärken med företagets logotype kvar. Jag tror att logon är riktigt unik. Under min tid på Ålands Sparbank blev jag bekant med den allt för tidigt bortgångne åländske konstnären Henrik Nylund i Föglö. När jag drog igång RC Hobby och funderade på logons utformning råkade jag träffa Henrik och frågade om inte han kunde ge ett förslag. Det tog inte lång tid innan logon hade fötts.
Den är ren och fin - i silver och svart - och jag tror inte att det är många företag som kan stoltsera med logo designad av den skicklige och berömde konstnären Henrik Nylund!
Telefonnumret var lätt att komma ihåg ...
//ZRC Åland/Tobben
Hail Shot som skrämde hönsen ...
Måste berätta om ett kul minne från tiden före rc. Det var på 1950-talet som jag och mina två bästa vänner Bosse Bomanson och Hasse Mörn (båda tyvärr bortgångna) höll på mycket med dieselmotorförsedda linkontrollmodeller och friflygande motorplan.
En av modellerna som flög som en örn hette Hail Shot. Jag har ingen egen bild i arkivet så jag plockade fram en via Google:
Hail Shot. Klass F-Nostalgi. Spv: 1120 mm. Konstruerad 1952
av Rolf Hagel. Motor 1-1,5 cc
På bilden Tycho Andersson
Foto: Sten Persson 
Så här såg motorn ut som vi använde, 1.5 cc Webra Record diesel. Vi hade flera stycken som användes både för linkontrollplan och friflygande modeller. Bränsleblandningen var eter och ricinolja som vi köpte på apoteken. Effekten från denna s.k. diesel var stor och den kunde dra stora propellrar. En motsvarande glödstiftare skulle inte ha en chans.
Storyn om hönsgården
En sommardag med finfin termik försvann den "röda örnen", som jag tror att Bosse hade byggt, i det blå. Följande dag när min mormor var upp till AW Lindströms affär i Kvarnbo City fick hon höra att det tisslades om något konstigt som skrämt hönsen i Gesterby Sund. Hemkommen berättade hon storyn och jag förstod vad det var. Hail Shot hade landat intill en hönsgård i Gesterby och skrämt "invånarna" rejält. Det som hönsen trott vara en duvhök eller örn var ingen mindre än vår friflygande fågel.
Den hämtades, flögs igen, men försvann sedan för gott mot sydost, högt i det blå. Vi kunde spåra den cyklande till Färjsunds bron, men när den försvann över Lumparn var det för gott! Good bye Hail Shot, det var kul så länge det varade! Jag byggde en till som gick samma öde till mötes. Så det var nog en stor lycka när rc-prylarna kom ...
//ZRC Åland/Tobben
Tobbens övriga rc-flyg in memoriam
Tack vare fina kontakter med flygledarna (bland andra Peter Brunila) så fick vi tillgång till flygfältet. Det var bara att gå upp i tornet och anmäla sig och sedan köra ut med egen bil till lovartssidan av banan och börja flyga. Det var tiden före mobitelefonen så kontakten med tornet sköttes med den gula blinkande lampan på tornets tak. När den blinkade tog vi genast ner maskinerna och förflyttade oss i säkerhet på grusvägen. Det var ju på den gamla goda tiden när DC 9:orna mellan Helsingfors, Åbo och Stockholm duggade tätt och småflygplanstrafiken var omfattande, så vi fick uppleva och studera hur det gick till i verkligheten på nära håll! Sedan var det bara att försöka apa efter med våra småplan.
I mitt hobbyrum nere i källaren på Dalgränd var det intensiv verksamhet ända in på småtimmarna. Eftersom jag hade bildat ett eget företag i branschen - RC-Hobby (se särskilt inlägg) - så hade jag bra tillgång till leverantörer och material. Utan att ha dåligt samvete gentemot skattemyndigheten ansåg jag mig också ha rätt att testa och demonstrera de produkter som jag sålde.
Här kommer en kort presentation av de modeller som kraschats eller slängts på sophögen:
Namn ???, tillverkare Aviomodelli i Italien
En välflygande F3-kärra, ca 1800 mm spännvidd, utrustad med min första HP61 från Österrike. Slängdes som utrymmeskrävande och obehövlig vid en flyttning - tyvärr ...
Dornier Do 27
Mitt största flyg på den tiden - en skalakärra av det kända tyska planet. Glasfiberkropp, sprygelbyggda vingar, spännvidd2100 mm, HP61 glödstiftare, fem servon för höjd-, skev-, sidoroder samt flaps. Flög fantastiskt bra med sköna lågfartsegenskaper. Hade garanterat varit mitt bogserplan idag om inte ...
En otroligt varm och skön sommardag på flygfältet hände det. Vi flög, drack kaffe och flög och jag glömde att kolla strömmen i flygets acku. Helt plötsligt tappade jag kontakten och Dorniern störtade i en havtornsbuske vid sidan av fältet. Havtornsbuskar är inte bra för modellflyg, Dornierns saga var all till min stora bedrövelse.
Kajan, scratch-bygge från ritning i tidningen Allt om Hobby
Kajans motorkåpa var en bockad aluminiumplåt. Kolla DC9:an som taxar ut!
Kajan var en av mina favoriter som det blev många flygtimmar med. Min vän Bosse Bomason hittade ritningen i Allt om Hobby och vi bestämde oss direkt för att bygga varsin. Vi hade ett litet fält intill Kvarnboviken och behövde ett flyg som kunde starta och landa i högt gräs på minimal sträcka. "Kajan" var som gjord för ändamålet med sin bärande vinge och stora flaps, lätta konstruktion och sina stora hjul (hjul och motor är det enda jag har kvar av Kajan, hjulen sitter nu på min bogserare "Dragplåstret" och motorn en Saito .45 4-takt sitter i Tiger Moth).
Kajorna var inte vackra, men ändamålsenliga och pålitliga i luften. Vi hade många roliga flygnigar med dem. Bosse flyger tyvärr inte längre på våra fält, men hans Kaja torde finnas kvar i Godby. För min Kaja gick det på tok när jag skulle lära äldste sonen Jesper flyga. Det var på golfbanan i Kastelholm en höst i mitten på 1980-talet. Vi flög på ettans fairway och jag hade instruerat Jesper att bara flyga motsols, men så tyckte han att det gick så fint att han ville pröva på en högersväng. Jag hann inte ta över, en stor gran vara nära och Kajans sista flygning slutade med motorn inborrad i granens rot. Ingenting annat att göra än att plocka upp soporna och åka hem. Lärdom: Lyssna på instruktören, det är inte så lätt som det ser ut och just när man tror att man kan flyga så händer det ...
En sak till - det är mycket jobbigare att bli av med en kärra som man byggt från scratch. Det sitter mycket mer känsla i en sån än i en av dagens ARF-flyg som monteras ihop på några timmar!
XYZ? - mitt bästa flyg alla kategorier
Den här lågvingade maskinen skulle jag villa ha tillbaka. Men av någon outgrundlig anledning kommer jag inte ihåg namnet på det flyg som jag flugit allra mest med. Skulle jag komma på namnet så kanske det gick att få tag på ritningar. Byggsatsen fanns i mitten av 1970-talet. Kommer jag ihåg rätt så var spännvidden ca 1750 mm och jag utrustade den med min vassaste HP61 (nu i "Dragplåstret).
XYZ som jag kallar den klarade de flesta manövrer och var lättlandat och stabilt. Med XYZ gjorde vi flera uppvisningsflygningar på de populära isbanefesterna på Slemmern. Med den kärran drog jag också reklamsläp för bland annat Ålandsbanken, Finnair och Ge-Foto. Intäkterna gick till flygklubben Red Barons ungdomsverksamhet. Det enda problemet med uppvisningsflygningarna var att få folk att förstå att de inte skulle stå på den plogade landningsbanan.
Nåväl, efter lång och trogen tjänst blev matrialet i XYZ utmattat och jag plockade allt av värde ur henne och slängde henne på sophögen. Det ångrar jag bittert idag. Skulle jag ha haft henne i mitt museum så hade minnena varit starkare och jag hade haft en modell att bygga en kopia av. Jag skäms att jag inte kommer ihåg hennes namn, men kanske det kommer för nu snurrar hårddisken .. Förresten hittade jag en pryl från den maskinen - ett av två 90 graders ok som fanns i vingen för att överföra kraften från det mittplacerade servot till skevrodren:
Bilden nedan är ett klipp från Ålandstidningen 1976: Bosse Bomanson, Atte Nikander och undertecknad med mitt favoritplan på flygfältet.
Graupners Maxi - en mångsidig maskin
Maxi var ett mångsidigt och fint flyg. Högvingat med OS .40 glödstiftsmotor och 1800 mm spännvidd. Utmärkt som andra plan med möjligheter att göra rätt så avancerade manövrer, flög galant på rygg, rollade vackert och var stabilt i starter och landningar. Jag har haft två Maxi och båda har jag även använt som sjöflygplan med pontoner. Mitt första gick samma öde till mötes som min Dornier Do 27. Ni vet, en vacker dag på fältet, solen skiner, du flyger länge och glömmer att ackun tar slut till slut. Så gick det och precis som för Dorniern slutade Maxi:s aktiva karriär i en havtornsbuske. När jag for hem med resterna beslöt jag att direkt köpa en ny.
Sagt och gjort, Maxi II byggdes lite snabbare än den första och fick ett mycket längre liv. Ett roligt minne finns kvar från uppvisningsflygning två år i rad på Lions vattenfest i Bomarsund. Andra året blåste det så mycket att det inte var lätt att ro, men OS40:an i Maxi hade bra drag, studsande kom vi upp på vågkammarna och gjorde våra 10-15 minuters upvisning för en rätt stor publik. På grund av den hårda vinden fick publiken bara se en start och en landning, som naturligtvis blev hyfsat våt.
I juli 2008 var det dags att återuppliva gamla minnen med Maxi. Jag hade putsat upp henne, plockat i en splitterny OS 55 AX och drog full gas på Djäkenfältet. Vinden var ganska hård men Maxi kändes precis lika trygg som vanligt. I min iver glömde jag en sak ... att jag hade glömt de främra vingbultarna hemma och inte kunde göra häftiga manövrar. När hon bottnade ur den andra loopingen och mötte hård motvind lossnade vingen och singlade ner som ett löv. Men för kroppen gick det värre - bara sopor. Motorn klarade sig dock liksom radioutrustningen. Maxi II begravdes i soptunnan på Djäkenfältet men vingen har jag kvar - och stjärtfenan! - och kommer aldrig att slänga!
Det kommer fler flyg in memoriam ...
//ZRC Åland/Tobben
Tobbens Westerly in memoriam
Ja, har man hållit på med att bygga modellflygplan sedan 1957 så det blir rätt många som passerat byggbordet när jag försöker dra mig till minnes och summera. Jag kommer nog inte ihåg alla, men de flesta och här ska jag inte ta med gummimotormoeller, linkontrollflygen med dieselmotorer (t.ex. Snurren, Vespus, Getingen, Thunderbird m.fl.), segelflygen och alla friflygande modeller, av vilka fler flög bort och aldrig återhittades (Hail Shot bl.a. - se inlägg!).
Mitt flygintresse har alltid varit stort. Byggandet och flygandet har ändå självklart gått i perioder. Under stora delar av ens riktigt aktiva del i näringslivet och när barnen var små så fanns det helt enkelt inte tid över till modellflygning. Men som sagt, intresset har alltid funnits med latent och brutit fram då och då. Tack vare min yngste son Oscars heta kärlek för hobbyn så har jag från och med hösten 2007 åter hängivit mig till att renovera, bygga nytt och flyga. En annan viktig vitamininjektion är pojkarna på Djäkenfältet i Hammarland som hållit på några år nu och bildat en ny rc-klubb - RC-Åland.
Idag hade det varit kul att ha allt kvar från början, från den första gummimotormodellen som jag beställde från Wenzells i Stockholm 1957. Jag läste en annons i "Det bästa", stoppade några svenska kronor i ett kuvert och väntade, och väntade och väntade. Efter en månad kom den hem i postlådan och min karriär som modellflygare var igång ...
Under andra rubriker i vår blogg beskriver vi alla flygplan som finns sparade. Min målsättning är att renovera och flyga på nytt med alla! Men tyvärr är många slängda, utslitna eller kraschade. Under rubriken "Övriga flyg in memoriam" berättar jag kort om de flyg som jag hittat bilder på. Årtalen kan i många fall verifieras via foton men ibland måste jag bara lita till mitt minne. Alltså för säkerhets skull vill jag lägga in en brasklapp om att vissa dateringar kan vara fel.
Westerly - min första radiostyrda modell 1973
Westerly var min första rc-kärra. Ja, egentligen så fanns det en före - en stor modell av skolningssegelflyget Bergfalken som jag byggde under studietiden i Uppsala 1967-71. Tyvärr fick den aldrig flyga. Modellen hade nästan 3 meters spännvidd och jag hann bygga den helt träfärdig (många, många timmar ...). Den skulle kläs och få radio efter att vi flyttat hem till Åland igen 1972. Men under flytten hem från Uppsala fick svärfar på den ishala vägen ner till Kapellskär sladd på släpvagnen. Den voltade, en hel del gick sönder och min ståtliga Bergfalk blev bara små smulor.
Men, jag repade mig, tog ny sats och inköpte en högvingad Westerly med V-form och bärande lågfartsvinge med spännvidden 1500 mm. Flyget hade en .20 OS glödstiftare och var en perfekt nybörjarkärra. Bygget var spännande och provflygningen skedde nere på Slemmerns is vid Nabben. En nyinköpt 4-kanalers Futaba satt monterad i cock-pit. Tekniskt var jag väl förberedd, men mentalt hade jag inte en aning om vad som skulle hända när jag drog på. Hade aldrig sett en radiostyrning och inte fanns det möjlighet att öva på dator.
Flyga och limma ...
Så det blev "trial and error" som blev min läromästare. Vid inlärningsförloppet elimineras undan för undan felaktiga eller ineffektiva beteenden därför att de inte ledde till framgång. Och faktiskt så tog det inte så länge innan jag kunde åka med flyget helt hem. Westerly var en mycket snäll och lättflugen maskin och om den gick i backen blev skadorna inte så stora eftersom den var lätt och vingen var faststatt med gummisnoddar. Men det blev ganska mycket limma innan jag kände mig någorlunda säker.
Westerly köptes sedan av Atte Nikander som byggde en ny vinge med skevroder och plockade in en kraftigare motor. Så med Atte fick den gamla kroppen ett häftigare liv och finns troligtvis kvar i Attes flygmuseum än idag! Skulle vara kul att återse den första rc-kärleken ...
Snyft ... pratade med Atte idag (18.08.08) och fick upplysningen att han sålt henne på 90-talet till någon han inte kom ihåg namnet på. Det är inte lätt för oss gubbar, det där med namn.
//ZRC Åland/Tobben
Pitts Special (byggsats)
Den här lilla maskinen byggde jag på 80-talet. Det var en byggsats från Kyosho - mycket hög kvalitet på materialet. Som framgår av bilderna har den en ganska tunn vingprofil som gör den snabb och mycket lätt att manövrera. Att flyga med denna Pitts kändes som att balansera en liten kula på en större kula. Fordrar absolut fokusering och kontinuerlig styrning. Det går inte att titta bort några sekunder, då blir nog resultatet oundvikligen en snabb sorti i backen!
Jag flög den bara på flygfältet med start och landning på asfalt. Kan med sina små hjul bli lite svår att dra upp i gräset på Djäkenfältet. Handstart är nog inte heller så lätt eftersom den ska ha rätt hög fart för att vingarna ska bära. Det är klart, om man lägger in en ny OS .25 eller .32 så kanske det går, men den är konstruerad bara för en .15 motor och det behövs en hyfsat lång startsträcka. Vi får se ...
För självklart ska också Pittsen renoveras och förses med modernt inkråm och motor. När exakt den blir klar vet jag inte för det är rätt mycket arbete. Genom åren så har den hängt lite här och där, bland annat i Marideas konferensrum och fått uppleva flera tuffa flyttningar. Den har fallit ner några gånger och även fått en omild behandling av barnen och deras kompisar. Men den är kvar och vill flyga igen ...
// ZRC Åland/Tobben
Cannon Shot "Max" (byggd av scrap-balsa)
Här är en av mina favoriter! En lördagsmorron för 30 år sedan låg jag i sängen och slöläste den amerikanska rc-tidningen RCM. När jag vände sida kunde jag läsa: Cannon Shot - the smallest rc-plane in the world! Fullskaleritningen rymdes på en A4-sida. Jag slukade artikeln, klädde på mig, drack en kopp kaffe och gick ner i hobbyrummet. Hela den dagen och natten mot söndag satt jag som klistrad vid byggbordet och tidigt söndag morgon var den klar - klädd och allt. Nu saknades bara en motor och installation av radioprylarna.
En nostalgisk bild från Mariehamns flygfält när det begav sig:
Motorn inköptes i Stockholm - en Cox Tee Dee .020 (0.33 cm³) 1978 års modell - det minsta som fanns då. Tee Dee är en liten tiger förklädd till mysig hemmakatt visade det sig!
Radioinstallationen var det svåraste. Att med den tidens grejer få rum med mottagare och två servon, batteri, kablar och kontakter var inte så lätt. Men det gick och i förhållande till sin vingyta blev Cannon Shot oroväckande tung. Jag kommer inte ihåg vingbelastningen men den var som sagt hög, mycket hög och hela kroppen verkade fullpackad med radioprylar. Jag minns att jag funderade över hur i all världen jag skulle få den att flyga???
Men se på tusan ... det funkade! Första provflygningen gjore jag på Mariehamns flygfält. Asfaltbanan gav mig möjlighet att få upp hög hastighet innan take off. Och det gick fort, riktigt fort! Flyget hade ju inget motorservo så det var fullgas som gällde tills tanken var tom. Minns jag rätt så räckte en tank till ca 5 minuters flygning. Sedan var det skönt att få en andningspaus innan nästa tank och take off.
"Max" flög många tankar utan att krascha. Det är väl med den som med humlan. Skulle den känna till att den egentligen teoretiskt är chanslös att flyga så skulle det inte gå. Det gäller att ha rätt inställning, hälften vågat, hälften vunnet!
Nu häger "Max" som mobil i taket i vårt hobbyrum. Namnet "Max" fick den för att den var så liten men naggande god. Under hösten blir det renovering och installation av moderna radioprylar, vilket medför att totalvikten kommer att kunna sänkas med 100-150 g. Vingbelastningen blir betydligt mindre, vilket kommer att göra flygningen mindre kritisk. Tur är väl det för annars tror jag inte att jag skulle våga riskera min lilla favorit!
Sliten och dammigt i väntan på nytt skinn och moderna radioprylar.
// ZRC Åland/Tobben
Bogsering av segelflyg
Enkelt och effektivt släpp för segelflyg!
Nu kan vi visa vår utlösningsmekanism efter att vi testat den. Det gjorde vi igår och systemet fungerar utmärkt. Så håll tillgodo med "ZRC-släppet".
Kraven var: enkel, funktionssäker, lätt att montera, lätt att använda och låg kostnad. Den uppfyller samtliga. Vårt släpp är gjort för små segelflyg så för större flyg måste den naturligtvis dimensioneras upp. En liten trevlig bieffekt är att glasfiberröret samtidigt fungerar som en bra landningsskena så att du undviker skador på kroppens undersida!
Material:
Glasfiberrör 7 mm i lämplig längd för segelflygskroppen
E-Sky 8 g servo eller motsvarande
En bit 1 mm pianotråd
En klick epoxylim
Pris ca 8 €
Monteringstid ca en timme
Börja med att fästa glasfiberröret med epoxylim på kroppens undersida, från nosen och en liten bit förbi den plats som servot placerats på (vi har alla servon i tyngdpunkten). Fäst servot inne i planet och markera den punkt där pianotråden skall stickas ner genom kroppen och glasfiberröret. Borra ett 1,5 mm hål genom glasfiberröret och kroppen. Gör en z-bockning på pianotråden, fäst den i servoarmen och stick ner den i hålet från insidan. Ställ in servot så att pianotråden i sitt nedersta läge sticker ut 2 mm utanför glasfiberröret och i sitt övre läge lämnar röret fritt för bogserlinan att trädas i och låsas.
Sedan är det bara att framifrån träda i en ögla av bogserlinan och föra ner servot i bottenläge så att pianotråden fungerar som en låssprint. Eftersom Oscar bara har fyra kanaler på sin Futaba så använder vi segelflygspilotens "motorspak" för att styra servot: "full gas" - låst läge under bogsering, "tomgång" - segelflyget släpps fritt och flyger som en fågel. För att undvika att styrspaken av misstag ruckas under uppstigningen så har vi spänt upp den med en gummisnodd i "fullgasläge".
Ja, det var det hela. Vi har testat funktionen åtskilliga gånger på byggbordet och nu även i luften under bogsering och det funkar perfekt. Och priset är som sagt överkomligt ...
Ps. Vi har också konstruerat en enkel och billig släpputrustning för bogseringsplanet så att den piloten ska kunna dumpa segelflyget om något går snett, exempelvis om segelflygets radio får störningar eller av någon annan anledning inte fungerar så att segelflygspiloten inte kan släppa sig fri. Då gäller det ju att åtminstone kunna rädda bogserplanet. Vi återkommer till den konstruktionen om den efter test visar sig fungera som vi tänkt. Ds.
Orsaken till HP61:ans tjyvstopp utredd!
Vid första bogseringen tjyvstoppade min trogne HP61 båda gångerna. Trots sin ålder så är det ändå den maskin som jag litar mest på i alla väder. Den 35 år gamla HP61:an brukar starta på en flip och aldrig svika mig förrän nu. Därför var jag beredd att lägga den på hyllan i museet, men när jag plockade sönder den efter vår första bogsering så hittade jag felet! O-ringen på nålen hade torkat och orkade inte hålla inställningen vid fullgaspådrag så vibrationerna öppnade omärkligt nålen så att bränsle/luftblandningen blev successivt fetare och fetare tills motorn storknade. Har aldrig varit med om det tidigare, men nu är det fixat:
Film från första bogseringen:
// ZRC Åland/Tobben
Flyglista
Lista på våra flygplan:
Tobbens:
Gamla kärror från förra seklet:
- Bogseraren "Dragplåstret" - förstorad gammal trainer
- Baronnet
- Tiger Moth
- Super Chipmunk
- Robbe Charter
- Cessna 188 Agwagon
- Pitts Special
- Cranfield
- Cannon Shot - världens minsta rc-flyg på 70talet (byggd efter fullskaleritning i RCM)
Nya kärror:
- Piper Cub ARF
- Cessna 182 Skyline ARF
Oscars:
- Cessna BirdDog
- Super Trainer
- Zlin Z-50 (billigt renoveringsobjekt inköpt efter krasch)
- Blue Phoenix
"Dragplåstret" (förstorad gammal trainer)
Dragplåstret är ett flyg som från början (på 80-talet) var en trainer (kommer inte ihåg vad den hette), men idag är den ombyggd och förstorad för att dra segelflyg.
Dragplåstret är utrustad med sido, -höjd, -skevroder & flaps.
HP .61 2-taktsmotor från medlet av 70-talet.
Här är den oklädd, eller snarare, här har vi tagit bort dess gamla klädsel
och den väntar på att bli större och få nytt skinn. Stabben är förstorad, men ännu inte sidoroder, vinge och skevroder.
Förstorade roderytor och nytt fjädrande sporrhjul på plats
Förvandlingen är klar - 100 % större fena & sidoroder, 100 % större stabilisator och höjdroder och vingen har vuxit från 1700 mm till 2000 mm och blivit 50 mm bredare. Dragplåstret flyger bra och har fina lågfartsegenskaper när man använder flapsen. Funkar nu som bogserare för Oscars segelflyg Blue Phoenix.
Utrustning:
Motor: HP .61 2-taktsmotor
Servon: Futaba
// ZRC Åland/Tobben
Robbe Charter (byggstas)
Robbe Charter är ett flygplan som jag byggde tillsammans med min äldste son Jesper 1986. Det blev inte så mycket flyga med Chartern då och Jeser hade inte tid att bli rc-pilot när han skaffade motorcykel och fick fullt upp med annat ... Däremot körde han en hel del rc-bil - också lillbrorsan Pontus var med:
Jesper och Pontus med sin häftiga off-road med en ettrig .20 HB motor och Futabas första 2-kanals rattradio. Allt finns kvar i museet.
Kanske inte så vacker längre, men bra flyger hon och kan göra rätt häftiga manövrar med bara höjd- och sidoroder. Chartern är en riktigt trygg nybörjarkärra som Oscar hade som sitt första motorflygplan våren 2008 då vi flög på mitt gamala Kvarnbofält. OS 32:an ger effekt så att det räcker och blir över!
Utrustning:
Motor: OS 32. 2-taktsmotor
Servon: Futaba (från 70-talet)
// ZRC Åland/Tobben
Baronnet (byggsats)
Baronnet är ett flyg som Tobben byggde på 80-talet. Flyget har höjd- och sidoroder, men är ändå otroligt kvickt på roderna. Mycket vackert flyg att titta på och speciellt i luften, när solen lyser igenom vingarna och man ser alla spryglarna. En fantastisk maskin att leka med och träna start/landning - touch and go.
Utrustning:
Motor: OS 15. 2-taksmotor
Servon: Futaba (från 70-talet)
// ZRC Åland/Oscar
Tiger Moth (byggsats)
Ett av Tobbens flyg från 80-talet. Skalamodell av krigsflygplanet Tiger Moth.
Utrustning:
Motor: Saito .45 4-taktsmotor
Servon: Futaba
Flyget är handmålat. Vindrutor, motorkåpa och pilot saknas ännu, men kommer förr eller senare på plats. Flyger som en dröm och är lätt att utföra realistiska starter och landningar med.
// ZRC Åland/Oscar
Segelflyg Blue Phoenix (byggsats)
Under vintern 2007-2008 byggde vi ett Blue Phoenix segelflyg. Segelflyget flyger/glider mycket bra. Ritningen och byggbeskrivningen som kom med i byggsatsen var bra formulerad och enkel att förstå.
Bilder från byggets gång:
Grunden till stabben är nålad och limmad.
Stabben klar, väntar på att bli klädd.
Stjärtfenan.
Vinghalvorna börjar ta form.
Här har vi börjat att klä flyget.
Bara fenan och sidorodret kvar att klä.
Radioinstallationen färdig.
Flyget färdigt.
Film från första flygningen finns att se här:
http://zrcaland.blogg.se/2008/august/bogsering-av-segelflyg.html
Jag har nu förstorat sidorodret efter att jag märkte att det var för litet. Blue Phoenix har inte skevroder, utan bara höjd- och sidoroder, därför har jag nu förstorat sidorodret mer än dubbelt större än det förra! Detta kommer att ge segelflyget mycket bättre svängförmåga vid låga farter, t.ex. vid landning.
Enkelt och effektivt släpp för segelflyg!
Nu kan vi visa vår utlösningsmekanism efter att vi testat den.
Kraven var: enkel, funktionssäker, lätt att montera, lätt att använda och låg kostnad. Den uppfyller samtliga. Vårt släpp är gjort för små segelflyg så för större flyg måste den naturligtvis dimensioneras upp. En liten trevlig bieffekt är att glasfiberröret samtidigt fungerar som en bra landningsskena så att du undviker skador på kroppens undersida!
Material:
Glasfiberrör 7 mm i lämplig längd för segelflygskroppen
E-Sky 8 g servo eller motsvarande
En bit 1 mm pianotråd
En klick epoxylim
Pris ca 8 €
Monteringstid ca en timme
Börja med att fästa glasfiberröret med epoxylim på kroppens undersida, från nosen och en liten bit förbi den plats som servot placerats på (vi har alla servon i tyngdpunkten). Fäst servot inne i planet och markera den punkt där pianotråden skall stickas ner genom kroppen och glasfiberröret. Borra ett 1,5 mm hål genom glasfiberröret och kroppen. Gör en z-bockning på pianotråden, fäst den i servoarmen och stick ner den i hålet från insidan. Ställ in servot så att pianotråden i sitt nedersta läge sticker ut 2 mm utanför glasfiberröret och i sitt övre läge lämnar röret fritt för bogserlinan att trädas i och låsas.
Sedan är det bara att framifrån träda i en ögla av bogserlinan och föra ner servot i bottenläge så att pianotråden fungerar som en låssprint.
Ja, det var det hela. Vi har testat funktionen åtskilliga gånger på byggbordet och nu även i luften under bogsering och det funkar perfekt. Och priset är som sagt överkomligt ...
// ZRC Åland/Oscar
